|
De första slagen man möter halvvägs uppför trappan tillhör Göran och Dimitri. De ligger vackert inbäddade i sluttningen och på sommaren är här en grönskande liten oas. Göran har haft sitt duvslag länge medan Dimitri flyttade hit för tre år sedan från Angered. Förutom slagen här på berget, som jag kallar Västra Berget, finns även duvslag på Gråberget, i Sandarna och i Sjöbergen. När jag kommit upp harklar jag mig högt för att annonsera min ankomst och ut ur Dimitris slag kommer Kent och Dimitri. Vi hälsar på varandra och duvgubbarna plirar nyfiket på mig. Jag berättar att jag någon kväll tidigare sett ett brittiskt program på SVT om brevduvor och deras navigering. De har naturligtvis sett samma program. Jag kan inte låta bli undra om det är någon skillnad mellan stadsduvor och brevduvor. Gubbarna mumlar något om tamduvor och går snabbt in i slaget igen och hugger en duva som de kommer ut och visar. -Titta på ögat, titta på vingen, säger de upphetsat. Så här i efterhand ska jag väl erkänna att jag inte direkt såg något som jag på rak arm kunde säga skiljde. Men duvkännarnas entusiasm smittar av sig och jag bestämmer mig för att så fort chansen dyker upp, noggrant skärskåda en stadsduva. Jag får veta att stadsduva heter tamduva och att både den och brevduvan härstammar från klippduvan. När vi kommer in på det programmet handlat om, brevduvans fantastiska förmåga att navigera och hitta hem till sitt slag, ler gubbarna litet hemlighetsfullt och säger att det är ett mysterium, att ingen riktigt vet. Jag fotograferar duvan Dimitri fortfarande håller i sina händer. Den ligger så stilla, ser faktiskt trygg ut i hans händer. Att gubbarna på berget som jag med glimten i ögat kallar dem, känner starkt för sina duvor kommer jag förstå längre fram. De talar om duvorna i nummer och man kan ju förstå det praktiska i ett sådant system. Vem skulle vilja döpa fyrtio till femtio duvor i ett slag?
Dimitri vill bjuda mig på hemmagjord grekisk korv men i samma ögonblick tittar han till på mig och utbrister -Du är nog vegetarian! Jag svarar förvånat att det stämmer och undrar hur katten han kunde se det. Han ser nöjd ut och säger -Tror du jag är dum eller? Det ser jag direkt, så skrattar han. När Kent senare går nedför berget för att åka hem följs vi åt, ned till hans bil. Han säger åt mig att komma tillbaks fram mot april då de börjar träna och senare i maj då de börjar tävla. Men jag kommer tillbaks tidigare än så.
|