Brevduvor i Majorna - eller gubbarna på berget

Klicka på bilderna för att få upp större bilder med bildtext.

Efter ha gått förbi en liten bod eller stuga och tittat upp mot berget där flera små bodar klamrar sig fast i sluttningen beslöt jag mig för att ta reda på vad det är för små bodar. Jag och min tjej gick förbi några dagar senare, och klättrade då uppför trappan till de närmaste bodarna. Vi kunde snabbt konstatera att det rör sig om duvslag. Detta mitt i Majorna. Hur många känner till att det finns duvslag i Majorna, centralt i Göteborg? Vidare uppe på berget ser vi flera duvslag. Min nyfikenhet väcks. Jag beslutar mig för att återvända hit någon helg då det förhoppningsvis är folk här och prata litet med dem. Det hela aktualiseras ytterligare då SVT sänder en intressant engelsk dokumentär om brevduvornas förmåga att navigera. Redan helgen därpå återkommer jag.


De första slagen man möter halvvägs uppför trappan tillhör Göran och Dimitri. De ligger vackert inbäddade i sluttningen och på sommaren är här en grönskande liten oas. Göran har haft sitt duvslag länge medan Dimitri flyttade hit för tre år sedan från Angered. Förutom slagen här på berget, som jag kallar Västra Berget, finns även duvslag på Gråberget, i Sandarna och i Sjöbergen. När jag kommit upp harklar jag mig högt för att annonsera min ankomst och ut ur Dimitris slag kommer Kent och Dimitri. Vi hälsar på varandra och duvgubbarna plirar nyfiket på mig. Jag berättar att jag någon kväll tidigare sett ett brittiskt program på SVT om brevduvor och deras navigering. De har naturligtvis sett samma program. Jag kan inte låta bli undra om det är någon skillnad mellan stadsduvor och brevduvor. Gubbarna mumlar något om tamduvor och går snabbt in i slaget igen och hugger en duva som de kommer ut och visar. -Titta på ögat, titta på vingen, säger de upphetsat. Så här i efterhand ska jag väl erkänna att jag inte direkt såg något som jag på rak arm kunde säga skiljde. Men duvkännarnas entusiasm smittar av sig och jag bestämmer mig för att så fort chansen dyker upp, noggrant skärskåda en stadsduva. Jag får veta att stadsduva heter tamduva och att både den och brevduvan härstammar från klippduvan. När vi kommer in på det programmet handlat om, brevduvans fantastiska förmåga att navigera och hitta hem till sitt slag, ler gubbarna litet hemlighetsfullt och säger att det är ett mysterium, att ingen riktigt vet. Jag fotograferar duvan Dimitri fortfarande håller i sina händer. Den ligger så stilla, ser faktiskt trygg ut i hans händer. Att gubbarna på berget som jag med glimten i ögat kallar dem, känner starkt för sina duvor kommer jag förstå längre fram. De talar om duvorna i nummer och man kan ju förstå det praktiska i ett sådant system. Vem skulle vilja döpa fyrtio till femtio duvor i ett slag?
Dimitri vill bjuda mig på hemmagjord grekisk korv men i samma ögonblick tittar han till på mig och utbrister -Du är nog vegetarian! Jag svarar förvånat att det stämmer och undrar hur katten han kunde se det. Han ser nöjd ut och säger -Tror du jag är dum eller? Det ser jag direkt, så skrattar han. När Kent senare går nedför berget för att åka hem följs vi åt, ned till hans bil. Han säger åt mig att komma tillbaks fram mot april då de börjar träna och senare i maj då de börjar tävla. Men jag kommer tillbaks tidigare än så.
Bara några dagar efter mitt första möte med gubbarna på berget skadar jag olyckligtvis min vänstra axel på jobbet så illa att det resulterar i två läkarbesök, cortisonspruta och nästan tre veckors sjukskrivning med inflammationshämmande piller. För att få dagarna att inte kännas för långa bestämmer jag mig för att hälsa på uppe på berget. Kent hade nämnt att de brukar vara där dagligen från ca 10.30 och framåt någon timme eller två så här på vintern. Duvorna ska ha daglig omsorg vilket bland annat innebär färskt vatten, foder och rengöring. Göran och Kent brukar träffas och fika uppe i Kents slag som ligger fint beläget högst upp på berget, efter att duvorna fått sin dagliga skötsel.
Jag tar mig försiktigt uppför trapporna och bergsluttningen. Det är halt och jag kan inte riskera att halka då jag bara har en funktionsduglig arm att ta ta emot mig med. Den andra armen hänger obrukbar efter sidan innanför jacka och tröjor eftersom axeln värker konstant och minsta försök att röra axeln resulterar i intensiv smärta. Jag passerar Göran och hans hund Ina vid hans duvslag på väg uppför trapporna mot toppen av berget och Kents slag. Efter en stund kommer så Göran och Ina upp till Kent och vi sitter och pratar om allt möjligt. Kent och Göran visar sig vara två trevliga människor det är lätt tycka om. De märker mitt intresse och inbjuder mig att komma upp på förmiddagarna under tiden jag är sjukskriven med axeln. Det kommer bli flera trevliga stunder i Kents duvslag med intressanta diskussioner och många goda skratt.

Brevduvornas ursprung är som sagt klippduvan. Brevduvor användes tidigt av romare och även av egypter redan så tidigt som 2900 före Kristus. I dag används Brevduvor fortfarande bland annat i England och Frankrike till att transportera provsvar, blodprover och hemoglobin mellan analyslaboratorier och sjukhus. De är det snabbaste och billigaste transportsättet för brådskande ärenden. Tidigare i historien har de även använts i krigstid. Så sent som under andra världskriget fanns avdelningar med just brevduvor.
I klubben börjar de träna sina duvor tidigt på våren. Årsgamla ungfåglar och de mer erfarna fåglarna tillsammans. Det börjas på några mil och utökas efter hand. När de sedan tävlar förekommer kappflygningar på 80 till 100 mil. En brevduva kan flyga i 1000 - 1200 m per minut i snitt på en flygning. Det motsvarar 60-72 km/h i snitt. Under mer gynnsamma förhållanden kan en brevduva komma upp i hastigheter över 100 km/h.

Klubben gubbarna på berget tävlar för heter Nya Älvsborgs Bk och bildades 1983. Medlemmarna finns utspridda över hela Göteborg och har sina slag på olika håll. Kent är Kassör i klubben som i år 2009 har 14 medlemmar. Det finns flera klubbar och det händer ibland att någon byter klubb.
Slagen byggs om, byggs till, flyttas litet då och då. Här på Västra Berget, eller Ankarberget som Kent säger, fick man 1957 flytta sina slag längre väster ut på berget för att ge plats åt hyreshus. Då hette klubben Norra Bk.

Att stå på berget och följa Kents 48 duvor med blicken är en mäktig upplevelse. Ljudet av 96 vingar som snabbt för fram flocken avger ett underbart susande med ett och annat flapp-ljud. Dom cirkulerar runt berget och beter sig i luften som ett fiskstim. Alla fåglar agerar tillsammans samtidigt. Som en enhet, nästan som en stor organism. Jag frågade Kent och Göran hur duvorna kan veta när dom exakt samtidigt ska göra en manöver i hög fart. Gubbarna skrattar till och säger att det vet man inte riktigt. Ännu ett mysterium.

En dag följer jag med Kent ut till Bräcke på Hisingen där de har mer påkostade slag med indragen el och till och med vatten på sommaren. Det är ett väldigt fint och efterhållet område där slagen ser ut som små sommarstugor. Vi träffar Trajan och Siver. Trajan bjuder in oss på fika och vi är inte sena att tacka ja. Kent känner gubbarna sedan länge men för mig är de nya ansikten. På vägen tillbaks i bilen kan jag inte låta bli reflektera över det fina läget gubbarnas duvslag har på berget. De har visserligen inte värme, inte vatten eller avlopp. De får gå en bit med vatten och foder och på vintern är det halt i trapporna och på berget, men själva läget är det vackraste av alla.